Det finns fyra olika varianter av den belgiska vallhunden: (groenendael, tervueren, malinois och laekenois). Det enda som skiljer dem åt är pälsstrukturen. Rasen härstammar från Belgien och är väl lämpad som en allsidig bruks- och tjänstehund samt vallhund. Det var på 1890-talet som professorn vid Belgian School of Veterinary fastställde hundens rasstandard.
Det kom sedan att dröja några år innan den belgiska kennelklubben Société Royale Saint-Hubert erkände rasen 1901 Ungefär ett decennium senare belgiska vallhundens typ och temperament blivit befäst.
Groenendael kom till Sverige i början av 50-talet och uppmärksammandes allt mer av nyfikna hundägare under resten av århundradet.
Man kan säga att under 1990-talet stabiliserades rasens typ och temperament efter att man påbörjade avelsarbetet för en verksam hund.
I hundvärlden har de fyra varianterna fått egna smeknamn. När du frågar om vilken typ av belgisk vallhund (belgare) någon har, kan du som svar exempelvis få höra: ”Jag har en malle” eller jag har en ”Jag har en grönis”-
- ”Malle” är smeknamnet för malinois, den släthåriga.
- ”Terv”är smeknamnet för tervueren som är långhårig brun.
- ”Grönis” är smeknamnet för groenendael, långhårig svart.
- ”Laki” är smeknamnet för laekenois, strävhårig.
